Reseberättelse från Tanzania: Varning! Följande berättelse kan få dig att vilja åka på safari.

I april 2019 gav sig vår kollega Anne-Sophie ut på safari i Afrika för första gången. Nedan kan du läsa om hennes upplevelser.

Det är inte lätt att hitta de rätta orden för att beskriva en safari, men jag ska göra mitt bästa för att dela mina tankar. Jag har turen att arbeta för TourCompass och likt många av mina kollegor har jag rest till Tanzania för att prova på vår populära safari.

Det har nu gått några dagar sedan jag kom hem och känslan – den man får djupt ner i magen när man reser till en helt ny och främmande plats – börjar försvinna så smått nu när jag är tillbaka i min bekvämlighetszon. Allting var så verkligt och äkta omkring mig, men ändå så långt ifrån min egen verklighet, att jag då och då tänker att allt kanske bara vara en dröm eller att jag befann mig i ett parallellt universum.

Det är särskilt ett ord som faller mig in när jag tänker på min resa: överväldigande. Det var bara så många saker som var överväldigande. Jag visste att jag skulle få uppleva många skarpa motsättningar, men det betyder ändå inte att jag var beredd att smälta dem med detsamma. Den första dagen var till exempel milt sagt en smula chockerande. Alla mina sinnen aktiverades på en gång: ljudet av människor som hälsade muntert på swahili “Jambo! Karibu!”, vilket betyder “Hej! Välkommen!“, den jordiga lukten av fukt och regn, smaken av frisk, sötsur mango, svettpärlor i den brännande värmen och åsynen av de många kvinnorna som var på väg till den lokala marknaden iklädda färgglada kläder och bärandes korgar på sina huvuden. Det fanns massor att se och uppleva under de många timmarna i bil den första dagen.

Vi körde förbi en lokal marknad vid vägkanten.

Nästa dag, efter en åktur genom kaotiska och livfulla städer med ett myller av människor och kreatur på vägen, såg jag äntligen de vilda djuren i sina naturliga omgivningar. Allting var så stilla när jag satt i safaribilen och höll utkik efter djur. Så ser jag plötsligt tusentals zebror och gnuer som snabbt korsar vår väg. När vi kör genom deras område inser jag snabbt att vi människor bara är gäster på genomresa. Jag ser ett par lejon som ligger i skuggan och sover utan att störas av bilens närvaro.

En gepard i det höga gräset skuttar ut över savannen och jag stirrar med vördnad på den genom kikaren, samtidigt som jag försöker att inte göra några plötsliga rörelser som kan riskera att häva förtrollningen. Några få timmar senare, under middagssolens strålar, svalkar en hyena sina varma tassar i ett vattenhål i närheten av vägen medan den kastar en vaksam blick i vår riktning. Giraffer och elefanter vandrar runt i lugn och ro och tidens gång känns irrelevant här. Äntligen, på denna andra dag, klarar jag av att släppa all den stress som byggts upp hemma och njuta av lugnet under timmarna och dagarna som går.

På safari kör man runt i otaliga timmar från folktomma platser (man kan köra i flera timmar utan att se andra människor och bara vara omgiven av tusentals vida djur) till frodiga, gröna landskap fulla av babianer och flyttfåglar. Nu vet jag exakt var våra vita storkar övervintrar 😉 Under hela safarin övernattar vi i lyxiga safaritält och lodger – en kontrastfylld upplevelse, när man just har besökt massajernas enkla lerhyddor i Ngorongoro Conservation Area bara några få kilometer längre bort. Under natten hälsar många olika djur på de lyxiga lägren mitt i Serengeti. Om du har tur kan du höra ett lejon ryta i närheten, men det upplevde jag tyvärr inte själv. Det räckte dock gott och nog för mig med zebror, giraffer och hyenor som sprang förbi bara några få meter från min säng om natten, med enbart tältduken mellan oss!

Solnedgång över Serengeti Wild Camp, en liten stund innan djuren börjar springa fritt omkring.

Man vet aldrig på förhand vilka djur man kommer att få se, och det är det som gör det så speciellt när man får syn på djuren – i synnerhet de mer sällsynta. Genom min kikare såg jag fyra svarta noshörningar (en hotad art som följd av krypskytte och försäljning på den svarta marknaden) i Ngorongorokratern. Jag fick inte syn på några leoparder, men de är som regel också svåra att upptäcka eftersom de är väldigt skygga. Jag måste åka tillbaka och prova lyckan igen en annan gång!

Anne-Sophie,

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär