Reseberättelse från Vietnam: Sapa

Läs Michelles resebrev från Sapa i Vietnam, som hon besökte i januari 2018.

Guiden hjälpte oss in på tågstationen i Hanoi med vårt bagage. Nattåget till Lao Cai rullade in på perrongen och vi bar in bagaget på tåget och hittade vår sovkupé med plats för 4 personer. Vi skulle dela kupé med två kvinnor från Frankrike. Tåget var rent och fint. I vår kupé var sängarna bäddade med nytvättade sängkläder. Det fanns en nattlampa vid varje säng och möjlighet att ladda telefonen och kameran. Det fanns också en liten korg med gratis vatten, tandborste och lite snacks. Vi var trötta båda två så vi gick snabbt till sängs.

Väl framme på Lao Cais tågstation hämtades vi av en guide och en chaufför som körde oss hela vägen till hotellet i Sapa. När vi kom fram till Sapa var det dimmigt och inte mer än 8 grader varmt. Som tur var skulle vi inte på utflykt förrän på eftermiddagen så chanserna att vädret skulle klarna upp var rätt goda. Detta betydde att vi hade gott om tid att äta frukost, ta ett bad och packa upp.

Efter en liten vilopaus promenerade vi runt i staden och följde huvudgatan där butiker, kaféer och restauranger ligger sida vid sida. Vid änden av vägen ligger det centrala torget där stadens katolska kyrka också ligger. Torget är en samlingspunkt för lokalbor och ibland används det även som marknadsplats, där bergsstammar säljer sina hantverk. På klara dagar kan man se Vietnams högsta berg Fansipan.

Vi hittade en härlig restaurang lite längre upp längs vägen där vi fick en god lunch. Därefter gick vi tillbaka till hotellet där guiden och chauffören var redo att köra oss till utkanten av staden, där vi skulle uppleva Sapas vackra landskap och möta bergsstammarna.

Efter att vi klev ut ur bilen tog det inte lång tid innan vi möttes av ”How are you?” och ”What’s your name?” av två hmong-kvinnor klädda i traditionella kläder och moderna vinterjackor. De två kvinnorna gick med oss och berättade, på bruten engelska, deras namn, ålder och om deras män och barn. Det gjorde oss inget alls, för när vi reser älskar vi att träffa lokalbefolkningen och höra om deras liv och kultur.

När kommunikationen mellan oss blev lite för svår översatte guiden. De två kvinnorna berättade också om deras uppväxt och om livet här i Sapa, vilket gjorde stort intryck på oss båda. När vi skildes åt efter ca 2 timmar gick vi därifrån med ett stort leende på läpparna. Vi beundrade dessa två starka och vackra kvinnor. Även om de kommer från ett väldigt enkelt liv spred de glädje och smittsamma leenden. Återigen blev vi påminda om att de är de små sakerna i livet som betyder något.

I januari är det vinter i Sapa så vi fick inte se några gröna risfält, men det var fortfarande väldigt vackert. Mitt i januari är risterrasserna grönbruna, men när dimman lättar och solen kommer fram kan man nästan föreställa sig hur vackert det måste vara här på våren och hösten. Och man kan inte annat än att bli lite avundsjuk på hmongernas utsikt när man sitter hemma hos fru Moo med fötterna i ett härligt fotbad med örter och tittar ut över dalarna och risfälten.

Michelle,

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär