Reseberättelse från Mexiko: Lenes resminnen

Under 2015 var Lene i Mexiko där hon bland annat upplevde ”de dödas dag” samt många spännande sevärdheter. Läs mer nedan:

Det var Halloween den första dagen jag tillbringade i Mexiko City, och jag fick redan efter min första lilla promenad runt hotellet intrycket av att mexikanarna verkligen går all-in på den typen av begivenheter. Det sjöd av liv längs gatorna som myllrade av skelett och spöken – det var faktiskt inte så många fler än jag som inte var utklädda, och diverse gatuevenemang lockade stora folkmassor. På min vidare resa runt i Mexiko kunde jag konstatera att detta är en befolkning som gärna samlas utomhus på gator och torg, utan att egentligen ha någon speciell anledning till det.

Mexiko har en spännande historia med några stora civilisationer som efterlämnat imponerande byggnadsverk, och jag besökte tre av de stora arkeologiska sevärdheterna under resan. Utanför Mexiko City ligger Teotihuacan som uppfördes av Aztekerne för gott och väl 2 000 år sedan. Historieintresserad eller ej så blir man betagen av de enorma pyramiderna som ligger här. Solens pyramid är den största i Meso-Amerika och efter att ha klättrat de många stegen upp till toppen av den 65 meter höga pyramiden blev jag belönad med en fantastisk utsikt över de andra ruinerna och vulkanerna i området.

Längre söderut i Mexiko ligger ruinerna efter Mayafolket. Här besökte jag först Palenque, vars läge i djungeln gör besöket väldigt speciellt, då sceneriet med ruinerna i de frodiga och kuperade omgivningarna är fantastiskt vackert. Det sista besöket var vid Chichen Itza och var väldigt intressant. Här får man verkligen en inblick i mayafolkets välutvecklade kunskap inom såväl arkitektur som astronomi. Det är imponerande hur byggnaderna är uppförda och utformade i förhållande till solens placering och höjd på olika tider av dygnet och året, och som därigenom bildar skuggor som visar att inget är tillfälligt.

Varje mellanamerikansk stad med en viss storlek har en “Zocalo” – ett centrum med en fin plaza, ofta framför byns katedral. Det är ett bra mål för en kvällspromenad då man har möjlighet att uppleva lokalbefolkningen under en för dem helt normal kväll. Här rör sig folk runt och njuter av de varma kvällarna medan barnen leker på de breda torgen och äldre människor sitter på bänkarna och skvallrar sida vid sida med kelande kärlekspar. Från flyttbara bodar och gatukök säljs kokta majskolvar, fajitas och andra specialiteter. San Cristóbal och Merida är två städer på resan med en väldigt bra central plaza, som jag absolut tycker att man ska besöka.

San Cristóbal ligger bland höjderna i de vackra bergsområdena i Chiapas-provinsen. Det är en underbar stad med fin arkitektur från kolonialtiden och jag njut av de dagarna då jag besökte staden. Här i Chiapas-provinsen tillhör flertalet den indianska befolkningsgruppen i Mexiko och det märks tydligt. Många går klädda i traditionella kläder och marknaderna bågnar av färggranna hantverk som hängmattor, vävda filtar, väskor, plånböcker, lergods, träfigurer och mycket annat. Här är det en konst att begränsa sig så att man inte reser hem med övervikt i bagaget, för det finns verkligen många vackra saker här.

”Ni skandinaver är födda till att arbeta – vi mexikaner är födda till att fira”. Så sa guiden till mig en av de första dagarna i Mexiko. Och med över 2 000 årliga fester av större eller mindre art – nationella såväl som lokala – är det nog inget snack om saken. Jag hade turen att få uppleva en av de större festerna som firas i hela landet. Dia de los Muertos – eller direkt översatt “De dödas dag” – är en årlig begivenhet i Mexiko. Den 2 november firar mexikanarna sina döda släktingar, som på denna dag kommer på besök från andra sidan och blir välkomna med festmiddagar, blommor och musik. Det firas både i hemmen och på kyrkogårdarna.

Den här dagen gjorde jag en utflykt från San Cristóbal och besökte bland annat indiansamhället San Juan Chamula, där vi passerade kyrkogården, och den var verkligen en vacker syn. Gravstenarna var pyntade med blommor och där satt släktingarna och firade med mat och dryck medan musikanter vandrade från gravsten till gravsten och spelade de dödas favoritlåtar. En rörande men även rolig upplevelse, då det alldeles tydligt var en festlig begivenhet med intag av rikliga mängder alkohol, så stämningen var på topp. Inte vad man annars vanligtvis länkar till ett besök på en kyrkogård. En sak jag härmed också kan konstatera om mexikanerna är att de inte känner till att fira lugnt – det är full fart och det är full volym :-)

Utöver alla planerade upplevelser på den här resan får man även se riktigt mycket under resan från stad till stad. Här vill jag speciellt framhäva turen från San Cristóbal de las Casa till Palenque. Natursceneriet är äventyrligt vackert med lågt hängande moln mellan de frodigt bevuxna gröna bergen. Och längs bergssidorna och de kringliga vägarna levs ett primitivt liv i små enkla hyddor. Här ser man det som också är Mexiko. Kvinnor med de minsta barnen bundna på ryggen medan de städar, tvättar eller lagar mat utanför hyddan. Smutsiga men bedårande små barn med bara fötter springer runt mellan frigående höns och andra husdjur. Och män på fälten eller på överlastade mopeder i full fart längs gatorna.

Utöver alla de här upplevelserna var den perfekta avslutningen vid Riviera Maya, närmare bestämt i Playa del Carmen vid den karibiska kusten. Här finns avslappning och rekreation med allt hjärtat kan begära. En vacker strand med läckert vatten, massor av möjligheter till shopping och olika former av wellness, och restauranger, caféer och barer för alla smaker. Det är det exotiska Mexiko för livsnjutare – och njöt gjorde jag verkligen :-)

Lene,

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär